i samarbete med Polarpumpen Min envishet är både min bästa och samtidigt sämsta egenskap. Förra vintern var en utmaning på många sätt, men jag och min kropp orkar inte en till vinter med frostskador på fötter och händer och spruckna läppar jag kunde ha använt som rivjärn. Jag la min envishet åt sidan när jag …
Det är väldigt stor skillnad på att VARA ensam och att KÄNNA sig ensam. I stugan bor jag själv och det är en självvald ensamhet jag trivs med. Ska jag vara ärlig är det mycket tack vare dig, du som inte bara läser mina ord i den här bloggen utan även sträcker ut en hand …
Löven på träden skiftade i brandgult och oktober närmade sig. Vi stod i hennes hem på hjul och med släpig röst förklarade jag min ångest över att behöva åka tillbaka till lägenhet och stress i Stockholm. Hon tittade på mig med sitt okomplicerade leende och borrade in sin blick i mina blågrå ögon: “Säg upp …
Innan du fortsätter att läsa det här inlägget vill jag att du stänger av musiken, TV eller vad som nu pågår i samma rum som dig. Jag vill att du är helt närvarande när du läser, annars missar du lätt poängen.
Det är mitt namn som står på lagfarten för den här oasen mitt i vildmarken och just nu är det rätt ensamt här i stugan. Idag vill jag berätta om att jag tänker ändra på det!
I skrivande stund sitter jag för första gången i år och gråter, av lycka.
De 4 cm tjocka brädorna du ser här på bilden ovanför ser kanske ut som helt vanligt trä, tittar man närmare har de så mycket mer att bjuda på.
I helgen firade jag 30 år på den här planeten. Min vision var att jag och mina vänner skulle få ett rejält äventyr i vildmarken. Det gick, nästan.
För en vecka satt min pappa och jag på trappen till stugan. Vi konstaterade hur mycket starkare fåglarna sjunger ute i naturen i jämförelse med i stan. Har de starkare sångröst här? Eller är det bara så enkelt att deras vackra stämmor drunknar i stadsbruset?
Nu är det exakt ett år sedan jag köpte timmerstugan. Redan då började jag ta in offerter från hantverkare för att få hjälp med att förverkliga min dröm. När de första offerterna började ramla in fick jag magknip av de höga beloppen. I stället för att lägga energi på det började jag fundera på andra …
Svett och blod, en del av livet för mig som utan erfarenhet provar att renovera en timmerstuga i skogen. Jag har trampat på spik, sågat mig i knät, ramlat ner från stegen, mosat tummen med hammaren och även tappat en pensel fylld med färg rakt i ansiktet. Ärren på min kropp bär jag med stolthet, …
Det är två viktiga pusselbitar som måste falla på plats innan jag kan flytta till stugan på heltid. Idag kan jag berätta att den ena har anlänt, kanske t.o.m båda?
För två veckor sedan publicerade jag inlägget “Tänk om…”, jag berättade att en av mina rädslor med att göra stugan till mitt fasta boende var ensamheten. Det har hänt mycket sen det inlägget, jag kan ärligt säga att de senaste dagarna har varit några av de bästa i mitt liv. Låt mig berätta varför:
Vägen till min dröm om att äga en egen timmerstuga har varit långt ifrån spikrak. Från att jag köpte fastigheten i maj 2017 tog det TIO månader att få lagfarten att gå igenom. Lantmäteriet har ställt löjliga krav och banken han flera gånger backat på sina löften och även hävt lånet. Ibland har det känts …
Att bosätta sätta sig i stugan permanent lockar mer för varje dag. Samtidigt är jag rädd för att ensamheten ska ta över. Jag trivs jättebra som ensamvarg i skogen, men jag är en social individ som behöver se, känna och prata med människor, ibland kanske t.o.m lyssna på dem. Har jag romantiserat det enkla livet i stugan …
