Löven på träden skiftade i brandgult och oktober närmade sig. Vi stod i hennes hem på hjul och med släpig röst förklarade jag min ångest över att behöva åka tillbaka till lägenhet och stress i Stockholm. Hon tittade på mig med sitt okomplicerade leende och borrade in sin blick i mina blågrå ögon: “Säg upp …
I skrivande stund sitter jag för första gången i år och gråter, av lycka.
Sittandes högst upp på fjälltoppen Hovärken, tittandes ner över vackra Lofsdalen vände jag huvudet och frågade min vän Nicole: “Kan du fatta att vi får leva såhär?”
Med en blandning av skratt och svordomar försökte vi i över en timme att få eld på björkveden. Det var vindstilla OCH vi hade t.o.m tändstickor! “Och vi ska kalla oss friluftsnissar?! Haha”
Innan vi fördjupar oss i dagens inlägg, TACK till alla er som kommenterade förra inlägget eller skrev till mig i chatten och delade med er av era egna berättelser. Det värmer och inspirerar mig mer än du kan ana, keep it up 🙂 Min plan för 2018 är enkel:
I förrgår landade min första elräkning till stugan ner i brevlådan. På det överblekta pappret stod det att jag under två månader har spenderat 12 kr i el. MEN, fakturan var på över 400 kr pga elavgiften. Om jag ska uttrycka det milt så känns det jävligt snopet. Det måste väl finnas en bättre lösning …
Hon tittade frågande på mig. “Shukran” upprepade jag och log. Nu såg hon ut som ett gigantiskt frågetecken med vidöppna ögon. Jag blev osäker, är mitt uttal fel? Har jag lärt mig fel…Shit, tänk om jag säger något heeelt annat! De få arabiska fraserna jag hade lärt mig innan resan till Dubai var helt onödiga. …
