mitt SISTA inlägg

Ja, du läste rätt. Det här blir mitt sista inlägg på bloggen, som anställd!

Idag, onsdag, gör jag min sista dag på mitt fasta jobb och dyker rakt ner i frilandslivet för att kunna spendera min tid på precis det jag känner för. I första hand min hälsa för att ge min hjärtesorg en ärlig chans att läka och i andra hand mina passioner inom friluftsliv, film och musik.

“Meningen med livet är att leva ett liv med mening”

Den absolut vanligaste frågan jag fått sen jag sa upp mig:

“Vad ska du gör av all ledig tid?”

VARA LEDIG! Många har otroligt svårt att greppa konceptet “ingenting”. Jag försöker inte på något vis sätta mig över någon och påstå att mitt sätt är rätt, jag utgår bara från mig själv och vad som funkar bäst för mig.

• Det är normalt att ha ett heltidsjobb
• Det är normalt att leva i stress
• Det är normalt att inte hinna med det man egentligen vill göra

Det är normalt men inte naturligt.

Jag har ett otroligt tydligt minne av min första inblick i arbetslivet. Som liten följde jag en dag med min pappa, som då jobbade som säljare på resande fot, till storstaden Stockholm. Han skulle på ett kundbesök och när vi klev in i entrén upptäckte jag att hela golvytan var ett enda stort akvarium. Pappa kunde se förvåningen i mina uppspärrade ögon. Vi gick över glasgolvet med fiskar under fötterna. Wow-faktorn var Enorm. Jag kunde inte slita blicken. Allt kändes väldigt lyxigt, vilken fantastisk plats att jobba på!

Vi lät hissen ta oss upp mot toppen, blicken fortfarande fixerad på fiskarna som blev mindre och mindre där nere. Dörrarna öppnades och presenterade ett kontorslandskap.

I varje liten kub satt det en människa i kostym med krokig rygg, deprimerat lutandes över ett trött tangentbord och en flimrande tjockskärm. Det såg ut som att någon tömt dem på all energi, det var bara tomma människoskal kvar. Hela kontoret och alla dess innevånare upplevde jag i gråskala, det fanns varken liv eller färg.

Pappa däremot var full av färg, han lyste med sin närvaro när han med glada steg klev in bland kuberna i havet av gråa zombies.

Kostym gör mig än idag obekväm för att jag kopplar det till minnet från just det kundbesöket. Antagligen därför jag helst klär mig i bekväma och lediga friluftskläder, så långt bort från kostymerna som möjligt!

Båda mina föräldrar har varit och mamma är än idag egen företagare. De har inspirerat mig och visat att det finns flera alternativa stigar att ta. 

Idag dukade världens snällaste kollega Eva fram en Enorm prinsesstårta som tack för min tid hos dem. Jag åt själv fyra stora bitar och mår rätt illa just nu om jag ska vara ärlig. Worth it!

Beslutet om att säga upp mig från jobbet har jag tagit för att bygga och forma min framtid precis som jag vill ha den. Den dagen jag bildar familj vill jag inte vara föräldern som är borta på jobbet 40 timmar i veckan, jobbar övertid på kvällar och bara har semester en gång om året. Jag vill lära känna dem jag delar livet med.

Nästa vecka kommer ett nytt inlägg precis vanligt, fast från en friare avsändare.