Kulturkrocken vi aldrig kommer att glömma

För bara sex år sedan blev det möjligt för turister att ta sig till de lokalbebodda öarna på Maldiverna och nu dyker det upp nya Guest House överallt, vilket gör det möjligt för oss resande människor att faktiskt komma undan med en rätt billig resa.

Min sambo Jacqueline och jag bor på underbara Thundi Guest House på ön Fulidhoo. De har kall AC, snabbt wifi och en service jag aldrig har varit med om tidigare. De får en att verkligen känna sig som hemma och kocken Khaleel lagar otroligt god mat, oftast fisk som han själv har fångat under dagen.

“varför bor jag fortfarande kvar i Sverige…?”

Att bo och leva här bland lokalbefolkningen har verkligen fått mig att se på livet på ett helt annat sätt. Frågan som dagligen dyker upp i huvudet, “varför bor jag fortfarande kvar i Sverige…?”

Kulturkrocken

Efter bara tre dagar på ön blev vi inbjuda på middag hos en familj som bor här på ön. Vid åtta på kvällen kom tre personer ur familjen och hämtade oss på vårt Guest House och vi gick barfota genom byn och bort mot deras hus. Vi klev in över tröskeln och såg inte mindre än tolv ansikten som välkomnade oss in.
På deras rangliga bord stod det uppdukat för festmåltid, en mängd olika bunkar och skålar med allt från stekt ris till fisk och frukt. Mannen i huset log vänligt och sa “Sit, please sit.” och pekade på två plaststolar vid bordet. Vi satte oss ner och insåg plötsligt att det bara var dukat för två personer…Jacqueline och jag utbytte nervösa blickar medan de bad oss ta för oss av maten. Meningen var alltså att vi skulle äta medan tolv människor stod tyst och tittade på. En väldigt speciell känsla. Det var mycket mat och svenskar som vi är ville vi visa respekt genom att äta mycket men eftersom vi inte visste om fler skulle äta efter oss vågade vi inte ta för mycket heller. Du kanske förstår hur svår den här avvägningen var?

När vi nästan ätit färdigt satte sig mannen i huset ner mitt emot oss och började äta med händerna. När han såg att våra tallrikar nästan var tomma frågade han oss väldigt artigt tre gånger om vi verkligen var klara med maten. Vi nickade och tackade så mycket och då gav han klartecken till resterande elva personer att börja äta. Jag vände mig till Jacqueline, “shit…nu har vi tagit för mycket mat va?”.

För dem var det inte alls konstigt att vi skulle äta innan dem men för oss kändes det väldigt ovant.

Efter maten samlades vi i sovrummet där det fanns AC. Alla satte sig ner på sängen och sen hängde vi där i säkert två timmar. Bara pratade och lärde oss varandras språk. Jag blev rejält utskrattad när jag skulle lära mig att säga “Mitt namn är Kalle”, men det blev tydligen “Mitt död är Kalle. Jag råkade säga ordet “Maraki” i stället för “Namaki”, de la sig på golvet i ett skrattanfall och jag trodde på riktigt att vissa skulle kissa på sig. För att jag inte ska glömma mitt pinsamma språkmisstag så ser de till att ta de upp det igen varje gång vi ses och skrattar exakt lika mycket varje gång.

Jag har fått flera frågor från de som följer mig på Facebook och Instagram om hur jag hittade till ön och vad man ska själv ska tänka på om man ska resa till Maldiverna. Jag håller på med en guide för detta, så om du har några frågor som du vill att jag tar upp, skriv dem gärna i en kommentar här nedanför.

Tack för att du tog dig enda hit i läsningen och hoppas att vi snart igen 🙂 Dela gärna inlägget i dina kanaler, det skulle jag verkligen uppskatta!

/Kalek (Mitt smeknamn på ön eftersom de har svårt att säga Kalle)