Det är väldigt stor skillnad på att VARA ensam och att KÄNNA sig ensam. I stugan bor jag själv och det är en självvald ensamhet jag trivs med. Ska jag vara ärlig är det mycket tack vare dig, du som inte bara läser mina ord i den här bloggen utan även sträcker ut en hand och berättar din story.
På timmerstugans övervåning ligger jag på mage i den något knarrande sängen och ovanför mitt huvud smattrar det kalla regnet en sövande melodi mot plåttaket. Fladdermössen som bor i mitt tak fick ungar för ett tag sedan och de har precis lärt sig hur de ska använda sina ömtåliga och prassliga vingar. De glider ljudlöst över mitt huvud och jag kan ana när de susar förbi strax ovanför min nacke som är blottad mot taket.
Mobilskärmens vita ljus lyser upp mitt kisande ansikte i det annars nattsvarta rummet medan jag låter tummarna knåpa ihop texten du läser just nu. Samtidigt som jag såklart prokrastinerar med att skriva med två vänner spridda över världen, den ena i ett regnigt Huddinge och den andra i ett solduschande Texas.
Flera av de jag har daglig kontakt med har jag faktiskt aldrig träffat på riktigt. Likasinnade själar som jag fått äran att lära känna via chatter eller långa telefonsamtal.
Fördelen är att jag kan stänga av eller lägga på precis när jag vill. Alltså, jag lägger inte på mitt i samtalet, haha, jag hoppas att du förstår vad jag menar.
För ett tag sedan snubblade jag över Jacqueline på Instagram. Med samma passion för foto, skog och det digitala möttes vi upp för första gången och hade en helkväll ute i det gröna med sällskap av både getter och en jävla massa mygg.
I stället för att “bara” prata med varandra bestämde vi oss för att spela in våra samtal och efter på tok för mycket planering resulterade det i en helt egen podcast: “Nyfiken på Mindre“, där vi diskuterar vad det innebär att leva mer med mindre, med ena foten i skogen och den andra i det digitala.
För att inte missa när vi släpper första avsnittet i augusti, signa upp dig på maillistan här!
Vad vill jag säga med det här inlägget då? Jo, att alla är nära, även om det inte är rent fysiskt. För mig är det kittlande att du och jag har möjligheten att nå precis vem vi vill.
Tack för att du tog dig tiden att läsa. Vad är din syn på ensamhet och sociala medier? Kommentera gärna här nedanför eller på Instagram eller Facebook. Vi syns bland kommentarerna 🙂
Ta hand om dig tills vi hörs igen!
/Kalle
6 thoughts on “Själv, inte ensam”
Var det inte självaste Lill-Babs som sa att vara själv är fantastiskt men att känna sig ensam är hemskt. Väldigt tänkvärt 😌
Kloka ord från en klok kvinna 🙂
Jag har behovet att få vara ensam, helt ensam ibland. I den ensamheten fyller jag på med ny energi å de bara genom att vara. Det ger mig mer styrka än när jag i te är ensam. Är uppvuxen i en liten by där lugnet alltid fanns runtom kring mig. Att känna luften i mina lungor, känna dofter i luften bara andas in och njuta, det är min påfyllnaden av styrka och näring för min kropp! Alla digitala flöden är bra, du bestämmer själv när och vart du tar del av all digital information. I den utsträckning vi nyttjar digitala verktygen idag, är det på tok för många timmar för att människan ska må bra. Inte så konstigt att många mår dåligt idag!
Fint att du delar med dig Marina 🙂 Precis som dig är jag uppvuxen i en liten by, jag gissar att vi har lättare att hitta till lugnet eftersom det kommer mer naturligt för oss. Det låter som att du har hittat en fin balans i livet.
Jag håller helt med dig, överkonsumtionen av falsk lycka på sociala medier är inget som kan fortsätta i den takten den gör just nu. Hoppas många får upp ögonen och fokuserar på sitt välmående och söker hjälp ifall det behövs. Tack för att du tog dig tiden att skriva till mig 🙂
Jag älskar sociala medier, för de hjälper mig att hitta till sidor som den här. Ser fram emot att lyssna på er podd!
Eller hur! Så häftigt att man kan snubbla över vad som helst, när som helst 🙂